Varför är det så svårt att tala om organisatoriska problem i arbetslivet? Varför hamnar fokus så ofta på den som påtalar missförhållanden istället för på de strukturer som skapat dem? Och varför framstår vissa sätt att beskriva verkligheten som självklara medan andra uppfattas som överdrivna, olämpliga eller rent av provocerande? Den franske sociologen Pierre Bourdieu ger oss några intressanta verktyg för att förstå detta fenomen. Hans begrepp habitus och doxa hjälper oss att