Tillitsbaserat ledarskap

21.05.2018

I förra veckan hade vi ett lässeminarium på CTA. Vi läser Hasenfeld Human Service Organisations. Min handledare lyfte upp behovet av Trust-based leadership. "Ingen kan väl ha något negativt att säga om det?" Nej, det verkar rimligt att det finns få argument som talar emot ett ledarskap som bygger på tillit. Men å andra sidan så borde ju i så fall tillitsbaserat ledarskap snabbt bli regel snarare än undantag och så vitt jag vet, så är vi inte där än. Vad är det som hindrar detta? Är det okunskap eller snarare en modell som inte ännu är väl spridd? Eller handlar det om en rädsla att släppa kontrollen? Hur långt har vi egentligen kommit ifrån Taylorismen i arbetslivet? Jag kan utan att blinka räkna upp ett antal organisationer som absolut skulle ha problem att ta till sig ett tillitsbaserat ledarskap och säga att det är det samma som ett Laissez fair ledarskap, det vill säga inget alls. Ett problem som man troligen skulle använda emot ett tillitsbaserat ledarskap är förstås att det finns personer som är oärliga och som man inte kan lita på. Det är helt sant. Problemet är att de inte blir mindre oärliga eller besvärliga, obstruerande osv, oavsett vilken typ av ledarskap som förordas. Och det gäller ju även i livet utanför arbetslivet. Det finns personer som inte drar sig för att manipulera, ljuga och vara ohederliga på ett sätt som skapar stora problem men det innebär ju inte att vi utgår från att de flesta kommer att lura oss. Tvärt om bygger samhällskontrakten i hög utsträckning på tillit. Trafiken tycker jag är ett bra exempel på detta. Vi skulle inte kunna ha flyt i trafiken utan en hög grad av förtroende för medtrafikanterna. Och detta trots att vi hela tiden bevittnar vårdslöshet eller till och med rent vansinne i den dagliga trafiken. Vi hade helt enkelt inte kommit så många meter om vi inte utgick från att vi för det mesta kan lita på att de flesta är förnuftiga bilförare. I trafiken finns visserligen poliskontroller här och var, men den mesta trafiken flyter utan överinseende från auktoriteter. Det fungerar därför att det finns ett antal trafikregler som de flesta, för det mesta, accepterar. Ett tillitsbaserat ledarskap är inte regellöst men bygger på förtroendet om att var och en tar ansvar för verksamheten på bästa sätt. Så för att återgå till min handledares fråga om vem som skulle ha något emot ett sådant ledarskap? Jag skulle tro att det är personer som själva har svårt att känna tillit. Människor som är vana vid förtryck och olika typer av aggressivt beteende. När det gäller kränkande särbehandling och mobbning så har många som utsatts blivit svikna av arbetsorganisationen. Kanske för att man tittat åt ett annat håll när det inträffat, eller kanske rent av medvetet eller omedvetet uppmuntrat ett exkluderande beteende. I ett sådant sammanhang tror jag det är svårt att "ta risken" att ett förespeglat tiilitsbaserat ledarskap egentligen är ett undvikande av att ställa krav och sätta gränser. Framförallt behövs tydliga definitioner vad som ligger i begreppet tillit. På sikt tror jag att det kan vara en vaccination mot olika typer av bad behaviour på arbetsplatsen dock.