Svensk etik historia

20.11.2017

Jag går just nu en kurs i forskningsetik i Social Arbete på GU. Vi läser bl a det idéhistorikern Karin Johannisson skriver om hur begreppet folkhälsa myntades på 1930-talet i Sverige. Hennes skarpa analys gör sammanhanget väldigt tydligt hur det var här som grundläggande värderingar om vad som är hälsosamt, sunt och eftersträvansvärt och vad som inte är det. Och detta inte ur ett individuellt perspektiv främst utan ett nationellt. I fokus stod hygien som skiljedelars mellan hälsa och ohälsa, fint och fult, starkt och svagt. Svenskt och osvenskt. Idén om en nationalelit är obehagligt framträdande i detta folkhälsoprojekt som drev på framstegslinjen utifrån ett socialdarwinistiskt perspektiv. Surtvivel of the fitest. And purest. Och då var det samma sak som nordisk. Men inte ursprungsbefolkningen. Samerna blev offer för vårt rasbiologiska forskningscentrum. Det är som tur ett avslutat kapitel. 

Men folkhälsan då tänker jag; ok, hur ser det ut idag då? Larmrapporter om den galopperande ohälsan, sjukskrivningstalen, men också hälsoångest och ett väldigt påtagligt ideal av hur vi bör leva vårt liv. Alltifrån vego till gymet och därifrån till yogaklassen, köra våra barn till 8-12 aktiviteter i veckan, förverkliga oss själva och trimma gräsmattan med robotar. Vad säger detta om vår samhällsstruktur? Och utifrån vetskapen om att vi inte kan lösgöra oss från vår tidsanda och enkelt betrakta den utifrån så är jag bekymrad över vad vår samtid kommer att berätta för framtida historiker. Om anorektiska organisationer, utmatningsdepressioner, botoxoperationer och ensamheten som breder ut sig alltmer. Vilket "projekt" ligger bakom vår nutid? Och vad är syftet med det? Hur mycket har förändrats av de normer som rådde på 1930-talet och säg 2030 vad gäller hur vi bör leva? Och hur fri är forskningen idag i relation till för 100 år sedan?