Sommaruppehåll. Eller?

08.07.2019


Sedan några veckor har jag bestämt mig för att ta semester. En intensiv termin har äntligen lagt sig till ro och avslutades med konferenspresentation i Turin. Det var i princip exakt ett år sedan första konferensen i Bordeaux. Lite mindre nerver. Lite mer substans. Processen har rört sig kan jag hur som helst säga vilket är svårt att få syn på och än mindre grepp kring i det löpande arbetet. Det har varit ett ganska krävande år på flera sätt och jag har stundtals tvivlat på hur det här ska gå och vad det ska bli. Så ett sommaruppehåll har verkligen varit efterlängtat. Men det är också svårt att lämna halvfärdiga texter och högar med böcker som väntar på att fogas ihop på olika nivåer. Jag kommer på mig själv med att associera till avhandlingen när jag lyssnar på filosofiska rummet eller vetandets värld. Det spelar inte så stor roll om det handlar om trädgård, stoikerna eller Schrödingers katt. Eller Tage Danielssons härliga satir. Jag kommer också på att jag på ren trots skulle vilja ta ett sabbatsår och skriva annat. Kanske nåt helt annat. Det är förmodligen sunt. Jag har hört att den kritiska perioden i doktorandlivet inträder efter ett och ett halvt år när förvirringen är som störst. Så då borde det bli fler utropstecken och färre frågetecken år tre. Eller? Men nu är det faktiskt tid att tänka på annat ett antal veckor till. Som till exempel hur man gör en podd...:)