Vad är fenomenologi?

17.10.2018

På en föreläsning jag hade skulle jag försöka mig på konststycket att förklara vad fenomenologi är. Jag tyckte att jag kunde göra detta genom att låta studenterna diskutera skillnaderna mellan ett vitkålshuvud, en taklök och en bladknopp. Det blev först mycket tyst. Instruktionen eller frågan jag ställde var; Hur vet du vad som är vad och inte nåt annat? Jag hade som utgångspunkt tanken på Hussler som räknas som fenomenologins grundare och hur han lät sina filosofistudenter analysera askfat och tändsticksaskar etc. Nu är ju inte jag filosof och inte studenterna heller vilket gjorde detta projekt föga pedagogiskt tror jag. Hussler tog utgångspunkt i vad han kallar Väsensskådande och ville med det göra oss uppmärksammade på att vi måste frigöra oss från vår egen "etikett" på saker och ting och anstränga oss för att förstå essensen i olika fenomen. Det kan hända är lättare med askkoppar och vitkål men det jag menar är att vi vet vad som är vitkål och inte taklök utifrån ett igenkännande. Vi måste på något sätt passera någon form av erfarenhet för att känna igen något som just det och inget annat. Gestaltpsykologin utgick från fenomenologin utifrån sin teori om att helheten är större än summan av delarna och hade sin bas i varseblivningspsykologi och studier av perception. Därifrån kommer mina idéhistoriska referenser till fenomenologi i korthet. 

Jag vet inte om jag förut skrivit om den första kursen jag gick i min doktorandutbildning, eller iaf, började, för jag slutförde den inte. Det var en kurs i kvalitativ och mixed metods. Jag blev helt förvirrad. Här blev fenomenologi helt sonika förklarad som en ateoretisk metod som handlade om att studera människors upplevelser. Inte alls något i den empiriska verkligheten. Jag frågade till och med men nej, det gällde bara studie av tankarJag kunde inte hitta någonting som skulle skilja denna metod från t ex socialkonstruktivism och diskursanalys. Inte en enda referens till Hussler eller att fenomenologin utvecklades som ett svar på poststrukturalismen.

Igår hade vi seminare och diskuterade vetenskapsteori i hög utsträckning i relation till våra avhandlingar. Flera menade då att de tillämpade fenomenologisk metod och att den är a´teoretisk och bottnade i socialkonstruktivistiska grundantagande. Det blev förvåning när några av oss försiktigt förde in Hussler på agendan och ville problematisera att fenomenologi enbart skulle vara en metod. 

Det jag tänker är att jag undrar hur det i denna nya tradition av mixed methods helt sonika struntar i att problematisera vad som händer om man gör om stora teoribygge och reducerar de till en knippe datainsmalingsverktyg. Någon undrade till och med varför jag såg det som ett problem att strunta i att utgå från vetenskapsteoretiska resonemang eftersom det inte föreföll tillföra något pragmatiskt. Snacka om diskurser säger jag då! Det har blivit lite fult att vara teoretisk, att "ta ställning". Hur har det blivit så här inom akademin? Vad är det för underströmmar som skapar denna diskurs och vad händer om man lyfter på det locket. Som tur är var det många som också efterfrågade mer teoretiska resonemang kring var vi står som forskare i det teoretiska fältet och hur det påverkar våra tolkningar och vårt språk. För det är ju trots allt så att vi strävar efter att förstå mer av sånt vi inte redan vet. Och det är i den andan som iaf jag har mycket sand i skorna från fenomenologin.