Kränkande särbehandling - ett gäckande svenskt begrepp?

12.11.2017

I samband med de nya föreskrifterna från AV förra året: AFS:2015:4, så vidgades definitionen av kränkande särbehandling på ett sätt som frångår hur man i forskning definierar mobbning. Det som saknas i den nya definitionen är både att fenomenet ska vara fientliga handlingar riktat mot någon systematiskt över tid och att det också ska innebära svårigheter för den utsatte att påverka situationen. Tidigare fanns det en högre grad av samstämmighet mellan forskningsdefinitionen av mobbning och kränkande särbehandling. Men om vi  ska kunna studera fenomenet kränkande särbehandling behöver vi kunna relatera till det begreppsmässigt. Vilka andra etablerade begrepp skulle kunna leda oss dit? I forskningen är man relativt överens om att mobbning är en form av aggressivt beteende. Keashly och Jagatic* har gjort en uppställning av olika närliggande begrepp vad gäller Hostile Workplace Behaviour. Harassment (Brodsky) kan översättas till trakasserier och Brodsky definierar det som upprepade och besående försök av någon att bryta ner någon annan eller provocera fram en reaktion på ett skrämmande och gränslöst sätt. Den här definitionen tänker jag, är betydligt vassare än den gängse definitionen av trakasserier som kanske ofta mer används i en lättare form av olika personliga påhopp. Dels är det även här frågan om bestående och upprepat beteende och dels är det en tydlig avsikt att skada. Men självklart skulle det kvala in som kränkande särbehandling. Kränkande särbehandling skulle dock inte (?) kunna vara synonymt med Harassment eftersom det även omfattar en rad andra handlingar. Workplace Incivility (Andersson&Pearsson) är ett annat begrepp som ligger nära vårt svenska Kränkande särbehandling. Om man översätter incivility så blir det ociviliserad, ohövlig, bryter mot socialt accepterade normer. We know the type!. Anderson&Pearsson definierar det som lågintensiva avvikande beteende med subtil avsikt att skada en specifik person på ett sätt som strider mot normer om ömsesidig respekt. Ett typiskt ociviliserat beteende som tydligt visar på ointresse för andras välbefinnande. Också detta känns igen i samband med olika fall av kränkande särbehandling och inbegriper just en hänsynslöshet som ofta är närvarande men inte så ofta lyfts fram i teorin om mobbning. Jaeger och Keashly har valt Namie & Namie:s definition av mobbning: Workplace bullying. De definierar det som ett avsiktligt, smärtsamt och upprepad mistreatment av en individ av en mobbare som drivs av en önskan att kontrollera den person som blir utsatt. Personligen tycker jag att denna definition är väldigt intressant. Dels tar den fasta på att det är ett smärtsamt fenomen, vilket inte alltid betonas. Dels finns här kontrollaspekten som ofta är för handen vid mobbning enligt min erfarenhet. Men inte heller denna definition skulle kunna vara synonym med kränkande särbehandling som ett vidgat begrepp. Ytterligare ett begrepp som är intressant att relatera till är Social Undermining (Duffy) Det rör sig om beteende avsett att hindra över tid, möjligheten att upprätthålla positiva interpersonella relationer, framgång i arbetet och gott rykte. Det här är nog det närmaste vi kommer begreppet kränkande särbehandling, som det tillämpas idag enligt praxis. Det som är intressant är fokus på konsekvensen av beteendet snarare än hur det tar sig uttryck och att det leder till utanförskap och exkludering. 

* Keashly & Jaeger in (red) Einarsen and Hoel (2011) Bullying and Harassment in the Workplace, Taylor &Francis Group, NY.