Det sociala i socialt arbete

29.08.2018

Jag har precis kommit tillbaka efter ett doktorandinternat med mina kollegor på socialt arbete på MAU. Det har varit fantastiskt roligt och lärorikt. Socialt arbete är starkt kopplat till socionomer och socialtjänst. Forskning och praktik är därför nära i förbindelse. Men det är också ett ämne som i hög grad rör sig kring samhällsteorier, socialfilosofi, politik och demokrati. 

På internatet hade vi textseminarier om våra olika avhandlingsprojekt. Det är bredd på forskningsfrågorna. Folkhälsoundersökningar, textanalyser av historiska dokument, drogberoende och behandling, synen på ensamstående kvinnors bostadslöshet, arbetsmiljö för första linjens chefer inom äldreomsorg,  socialsekreterares bedömningar i samband med försörjningsstöd och social exkludering i arbetslivet. 

Nästa vecka börjar , något sent, en introduktionskurs i socialt arbete som forskningsämne. Jag har börjat läsa Manifest - för ett socialt arbete i tiden (Dahlstedt, M. & Lalander, P. red 2018) Det är en bra inledning för att förstå detta forkningsämne och det blir för mig direkt tydligt hur viktigt detta ämne är för att både förstå och påverka social rättvisa, demokrati och människors möjligheter att få en röst i samhället, även för de som annars inte hörs. Men det blir också en läsning som gör mig upprörd. Det som beskrivs är en socialtjänst som tappat kontakten med det sociala i socialt arbete och mer och mer formas av New Public Mangagement och Evidensbaserad praktik. Det senare kan ju låta som en kvalitetshöjning men det som beskrivs här är att  olika aktörer med egenintresse utvecklar olika instrument och verktyg som sedan genom lobbyverksamhet blir styrmedel i myndigheterna. Att relationen mellan socialarbetare och klient blir ointressant eftersom den inte kan mätas och inte heller anses vara det minsta effektiv i en mer och mer marknadsstyrd myndighetsapparat.

" Viktigt blir hur implementeringen av New Public Management och evidensbaserad praktik påverkar arbetet, samt hur den inneburit ökad kontroll av både socialarbetare och människor med behov av stöd och hjälp. Slutsatsen blir att vi behöver återvända till det sociala i socialt arbete genom ett ökat fokus på en av grundpelarna i socialt arbete: social rättvisa." skriver Marcus Hertz. 

Mobbningsforskningen har ingen tydlig tradition som forskningsområde inom socialt arbete i Sverige vilket jag nu gärna vill ändra på. För det är utan tvekan något som både leder till utanförskap i arbetslivet och som frodas i avsaknad av just rättvisa, socialt och organisatoriskt. Och kanske är det större utrymme än någonsin att inom ramen för NPM och ökad sanktionerad kontroll i syfte att disciplinera och effektivisera, avpersonifiera. Det blir enklare att rationalisera social exkludering i ett sammanhang där det sociala kittet är likgiltigt.